Det mest använda systemet för positionering idag är GPS (Global Positioning System). Systemet används så mycket att ordet GPS har blivit synonymt med positionering! Här beskriver vi kort hur GPS-positionering fungerar, samt berättar om de två övriga positioneringssystemen som finns idag.
GPS är ett system som ägs av det amerikanska försvarsdepartementet, och som består av tre delar: satelliter, basstationer och mottagare. Satelliterna befinner sig i jordens omloppsbana och precis som stjärnorna vi ser på himlen varje kväll, kan vi med matematiska beräkningar veta exakt var de befinner sig vid en given tidpunkt. Basstationerna säkerställer satelliternas position med hjälp av radar. Slutligen har vi mottagaren - det kan vara din mobiltelefon, navigationssystemet i din nya Volvo eller din GPS-spårare från SweTrack. Mottagarens uppgift är att lyssna efter signaler från satelliterna, och räkna ut avståndet till satelliterna. När mottagaren har räknat ut hur långt den befinner sig från ett antal satelliter vet den exakt var du befinner dig på jorden med bara några meters precision. Därefter kan mottagaren behandla denna information och visa den på ett sätt som du enkelt förstår - till exempel grafiskt på en karta, eller i textform som koordinater (longitud, latitud). GPS-systemet täcker varenda kvadratmeter av jordens yta och fungerar var du än befinner dig i världen.
GLONASS: Det finns även ett liknande system som drivs av staten i Ryssland, vid namn GLONASS. GLONASS (Globalnaya navigatsionnaya sputnikovaya sistema, Глобальная навигационная спутниковая система) kan översättas som "Globalt navigationssatellitsystem" och består precis som den amerikanska 20 satelliter. GLONASS utvecklades i Sovjetunionen på 1970-talet och användes ursprungligen bara för militära syften, men 2007 så gjordes systemet tillgängligt för vanliga medborgare och kan sedan dess användas på samma sätt som GPS. Både GPS och GLONASS täcker hela världen - GPS anses generellt ge bättre precision, men mycket tyder på att GLONASS ger en marginellt bättre precision på de mest nordliga delarna av vår planet.
Galileo: EU vill inte vara sämre, på senare tid har även en till utmanare seglat fram i form av Galileo. Galileo är utvecklat av EU och är tänkt som ett alternativ till GPS och GLONASS. Galileo tros på sikt kunna ge en något bättre precision än GPS.
BeiDou: Kina har sitt eget system vid namn BeiDou (BDS) (北斗卫星导航系统). Den senaste satelliten skickades upp 23 juni 2020 och innehar nu global täckning.
Det finns två system till som inte har global täckning, vilket är NavIC (Indiskt) och QZSS (Japanskt). Dessa två har till skillnad från övriga system enbart regional täckning, och kan därför inte användas världen över.
Kort och gott: fyra olika globala positioneringssystem som drivs av fyra olika statliga organisationer, men alla fyra använder i princip samma sätt för att beräkna din position.